Utflykten som blev lite äventyrlig!

Min dotter Cornelia ville ha en utflykt, så min man föreslog en utflykt till en grotta vid Smitingen. Något han nästan ångrade. Han hade varit där en gång förut då han var yngre, det hade jag också, men jag gick aldrig fram till grottan för jag var rädd.

Vi följde skylten och de orange prickar som visade vägen till grottan.

Det var en riktig tuff terräng.

Min man kämpade för han kunde inte se kontraster och om en sten är högre än den andra, o.s.v.

Jag tyckte han var jätteduktig ändå.

Han använde en lång pinne som stöd och "käpp" för naturen.

Precis innan vi skulle ner till grottan, kände min man att det räckte för han var slut och ville vila.

Barnen ville till grottan, så jag följde med för första gången.

Jösses, vad jag var trött i benen och jag var inte lika rädd som när jag var liten.

Min son Dominic bara "promenerade" ner!

Grottan..

Ner till grottan var en riktig brant, jag blev rädd själv.

Dominic bara promenerade, medan Cornelia kämpade klättra ner med att hålla på "bergspricka".

När vi klättrade tillbaka och gick till min man som hade väntat ett bra tag som förståss blev lite orolig.

Jag och Cornelia var helt slut i benen, men inte lilleman Dominic.

Han hade velat stanna längre och utforska mera.

Han vill dit igen.. Det blir nog min syster som får följa med honom nästa gång.

Väl tillbaka på Smitingens strand.

Det var en härlig utflykt..

På hemvägen hittade vi en jättelätt väg hem, den skulle vi ha tagit dit så att det inte blev för tufft för min man.

Min man tycker ändå det var ett bra utflykt.

Barnen är nöjda!

Tänkte visa er vår häck som visst har vuxit till sig.

Nu får ni ha en bra sommar, jag kommer blogga när jag kan.

Tjohalia